Det var i mitten på maj som det blev helt bestämt att jag skulle åka som au pair till Luxemburg, men det är först nu, dom allra sista dagarna som det verkligen känns på riktigt. Fjärilarna har vaknat till liv i min mage och det enda som finns i mitt huvud just nu är tankarna kring Lux. Lite ängslig har jag börjat bli över att lämna allt här hemma, men förväntan och ett pirr i magen som till största del är positiv jämnar ut det hela och gör att det ändå känns rätt bra. Att min resväska ännu gapar tomt med inte en enda grej nerpackad ska jag kanske inte prata om, då blir det istället panik i huvudet.. men det löser nog sig det med, jag ska faktiskt börja idag ;)